Jag samlar intryck, men släpper inte ut dem. Dåligt kan jag tycka. Jag skall försöka bli bättre på detta, men det är inte alltid så lätt att hitta tid, inspiration och vilja samtidigt.
Visste ni att gruset som sopas upp från våra gator just nu inte går att använda nästa vinter? Så är det tydligen. Grus, eller flis, som det kallas, måste vara kantigt och ha råa kanter för att fungera. Efter att ha legat och vinterslipats mot våra vägar och gångbanor så tappar det gnistan.Inte så konstigt egentligen med tanke på att vi hela tiden trampar ner det och konstant kör över det. Ingen bra grogrund för att växa med uppgiften. En säsong är vad ett lass grus, eller flis, får på sig att prestera sitt bästa, sen är det morsning och goodbye.
I mitt fall känns det lite tvärtom just nu. Jag vill slipa ner mina vassa kanter, strömlinjeforma mig och anpassa mig till nya jobbet. Känner mig lite som en pusselbit i ett stort pussel som inte riktigt hittat sin plats än.Denna metafor haltar en smula, eftersom en nedslipad pusselbit ju är helt värdelös egentligen. Passar överallt och bidrar inte till helheten på ett bra sätt. Snarare sticker den ut som en sårig varböld i ansiktet på en fröken Sverige-kandidat.
Hursomhelst så är det ungefär så jag känner just nu. Jag tror det blir bättre.
Jag har i alla fall fångat säsongens första havsöring, på självaste premiärdagen den 1:a april, och nej, det är inget aprilskämt. Det gjorde mig glad.
::macroon
