Tillbaka igen?

Hej, eller vad säger man när man varit borta över ett år?
Mycket har förstås hänt, livet som det en gång var finns inte kvar, men ett nytt liv har tagit dess plats.
Behövs lite tid för tillvänjning bara.

För att kort summera en smula:

Ny bil

Bilsemester i europa.

Gravid fru förra sommaren.

Mycket jobb i höstas.

Bebis i januari.

Mycket jobb under tidig vår.

Överarbetad i maj.

Där har vi mitt liv i korthet under ett år.
För att dyka in lite i de olika punkterna så kan jag konstatera att få ett barn är fantastiskt kul. Speciellt nu när han börjar kunna kommunicera lite, charma och bara vara så mysig som en liten bebis på fem månader kan vara. Vad som däremot inte stod klart för mig var hur lite egentid man får. Den tid jag normalt laddade batterier på har försvunnit. Och jag har ännu inte kommit på ett sätt att kompensera detta. Jobbet var stundtals tungt och segt och jag trodde i min enfald att min återladdning skedde precis som innan vi fick barn. Det var innan jag upptäckte att jag började bli dum, trött, seg, apatisk och krampbenägen.

Nu vet jag lite bättre och har tagit mig tid i sommar för att kunna landa på fötterna igen.

Så lärdomar har dragits, en del mer dyrköpta än önskat, men så länge man kommer ut lite kunnigare på andra sidan så är det nog av godo.

Kanske rentav blir det lite mer skrivet här nu också. Ventilering av livet kan vara vettigt i lagoma doser. =)

Ikväll: Lenny Kravitz.

Stress, press och grus

Det händer mycket just nu. Ny budget, vår, deklarationsdags, havsöringspremiär, födelsedagar, jordbävningar, ölmässa, bilbränder, jobb, jobb och jobb.

Jag samlar intryck, men släpper inte ut dem. Dåligt kan jag tycka. Jag skall försöka bli bättre på detta, men det är inte alltid så lätt att hitta tid, inspiration och vilja samtidigt.

Visste ni att gruset som sopas upp från våra gator just nu inte går att använda nästa vinter? Så är det tydligen. Grus, eller flis, som det kallas, måste vara kantigt och ha råa kanter för att fungera. Efter att ha legat och vinterslipats mot våra vägar och gångbanor så tappar det gnistan.
Inte så konstigt egentligen med tanke på att vi hela tiden trampar ner det och konstant kör över det. Ingen bra grogrund för att växa med uppgiften. En säsong är vad ett lass grus, eller flis, får på sig att prestera sitt bästa, sen är det morsning och goodbye.

I mitt fall känns det lite tvärtom just nu. Jag vill slipa ner mina vassa kanter, strömlinjeforma mig och anpassa mig till nya jobbet. Känner mig lite som en pusselbit i ett stort pussel som inte riktigt hittat sin plats än.

Denna metafor haltar en smula, eftersom en nedslipad pusselbit ju är helt värdelös egentligen. Passar överallt och bidrar inte till helheten på ett bra sätt. Snarare sticker den ut som en sårig varböld i ansiktet på en fröken Sverige-kandidat.


Hursomhelst så är det ungefär så jag känner just nu. Jag tror det blir bättre.

Jag har i alla fall fångat säsongens första havsöring, på självaste premiärdagen den 1:a april, och nej, det är inget aprilskämt. Det gjorde mig glad.

::macroon

Slarvigt, miljöovänligt och oförlåtligt

Sedär. Det dröjde inte särskilt länge innan jag började slarva med blogguppdateringar. Jag hoppas jag inte gjort allt för många allt för besvikna, men med tanke på hur många läsare jag har så är det förmodligen inte så farligt.
En av anledningarna till uteblivna inlägg är nytt jobb. Korvstoppning pågår kan man säga. Mötestätt kan man också säga. Likaså kan man säga förvirring, eller förvirrelse (som jag tycker är ett roligare ord). I mitt nya jobb skriver jag inte lika mycket som förr. Lite tråkigt kan tyckas, men det finns andra kvalitéer. Möten med människor, utbyte av kunskaper, koordinering av uppgifter. Lite sånt.

Jag har tröttnat på trötta bussar

Jag är också ambivalent. Jag har alltid sett det som en liten hederssak att inte äga bil i stan, men nu är jag minsann på väg att skaffa mig en bil. Det drar med sig massa kostnader som jag tidigare sluppit, men det ger också en väldig frihet. Frihet att spontant ge sig iväg på en liten resa, besöka vänner eller bara handla lite. Och friheten att åka till och från jobbet på kort tid, när det passar mig och inte på en exakt minut (hmm?) enligt en tidtabell.
Som idag till exempel. Jag missade en buss med 1 minut, kom till jobbet tjugo minuter senare än jag tänkt, när jag kände mig klar med jobbet, stängde jag ner datorn, kollade tabellen. En kvart tills nästa buss. Visst hade jag kunnat kolla tabellen före jag stängde av datorn, men sådana små detaljer kan ge stor skillnad i livskvalitet. Kanske? I söndags skulle jag ta bussen till träningen. Missade första bussen med flit för vi hade gäster som jag ville umgås lite längre med. Nästa buss gick två minuter före utsatt tid! När hände det sist? Vilket innebar att jag missade hela första timmens träning och fick spela match direkt. Små detaljer måhända, men jag vill inte ha mitt liv uppstyrt av tidtabeller hela tiden.

Så jag köper mig en bil helt enkelt. För att åtminstone känna mig en smula miljövänlig så köper jag en hybridbil. Men nu har jag nyligen läst någonstans att råvarorna till batterierna är en smutsig business som utarmar jorden, så det är väl lika illa som något annat. Inte lätt att veta hur man skall agera i dagens känsliga samhälle. Det jag kan ha på fötterna är i sådana fall att mitt CO2 footprint fortfarande är ganska litet med tanke på att detta blir min första bil. Och jag har fyllt 30... lite drygt.

Som avslutning vill jag bara slå en säck med skit i huvudet på alla fotbollshomofober, och även övriga homofober kan få en släng av skitsäcken förstås. En av de pampigaste nyheterna sista månaden var Anton Hyséns garderobsutkommande. Märklig term det där egentligen. I vilket fall, att komma ut som (manlig) homosexuell när man befinner sig mitt i fotbollsvärlden måste vara bland det tuffaste som finns. Inom damfotbollen finns inte samma motstånd, där har vi haft föregångare sen långt tillbaka. Är alla homofober män? Är bögar mer hatade än lesbiska? Visst är det en märklig värld vi lever i?

Nu dags att sova. Hörs förhoppningsvis inom kortare tid än en månad nästa gång.

Lite om allt: Melodifestivalen

Kan man tävla i musik? Frågan har berörts lite lätt tidigare i denna blogg, men nu är man i vilket fall igång igen och tävlar.
Nu är inte jag någon musikexpert på något sätt, men är jag ensam om att tro att alla inte sjunger på riktigt? Första deltävlingen tyckte jag mig se lipsynk utföras så dåligt att jag vill utnämna det till läppsunk. Autotune är numera ett populärt verktyg som innebär att i princip vilken glad karaoke-entusiast som helst kan sjunga rent. Skall inte säga att jag hört så mycket sånt i "mello", som det tydligen kallas numera, för där kan man nämligen höra både en och flera riktigt sura toner gå igenom det förinspelade.

För så tror jag att det ligger till. De har en förinspelning, troligen autotunad och tillrättalagd, och sen sjunger de live för glatta livet ovanpå detta. En tokstressad ljudtekniker sitter redo med volymratten och fyller i live där deltagarnas röster inte räcker till och skruvar ner när han tror att live-sången duger. Därav både dålig lipsynk såväl som härlig falsksång. Det sämsta av två världar helt enkelt.

Om man nu skall tävla i musik så tycker jag det borde vara lite mer som i idrott. Har man en dålig dag så vinner man ingen guldmedalj oavsett om materialet är bra. Det gäller att leverera vid rätt tidpunkt. Bort med dopning inom musiken!

Och för de som inte har koll på autotune, kolla här: ALLA kan sjunga, även de som inte ens sjunger.

Lite om allt: Jemen

Nu har jag slarvat ett tag. Idéer har det inte saknats, snarare tvärtom. Jag har haft svårt att fullfölja en idé för att nästa hela tiden pockat på uppmärksamhet. Egypten, Jemen, Melodifestivalen, jobb, matlagning, öl, Big Brother, knark (kopplat till Jemen) etc etc etc.

Så istället för att skriva om ett ämne så skriver jag om flera. Eller spånar loss på ren svenska. För överskådlighetens skull delar jag upp mina tankar i flera inlägg. 

Jemen. Rebellerna i Jemen har ingen bra möjlighet att genomföra liknande uppror som det i Egypten tydligen. Anledningen stavas nästan som ett populärt husdjur; kat. Militären uppmuntrar tuggandet av kat och priserna har sänkts nyligen i Jemen för att tillgodose att alla tuggare är nöjda och glada. Demonstrationerna börjar yvigt och högljutt för att under eftermiddagen övergå i ett lugnare tempo där rebellerna slappar till och plötsligt blir nöjda och glada över situationen. Inga upproriska tankar får plats med sinnet fullt av kat.

Vad är då kat? Jag hade dålig koll kände jag så lite research var på sin plats ansåg jag.
Kat (Catha edulis) är en växt som växer vilt i stora delar av östra Afrika och Arabiska halvöns södra delar. Som det latinska namnet avslöjar så anses den ätlig. Jmf. Blåmussla (Mytilus edulis) och Karljohansvamp (Boletus edulis). 
Det kat har som ovan nämnda ätbara saker inte har är katinon och katin. Två verksamma substanser som påverkar kroppen snarlikt amfetamin.

Det staten i Jemen gör är alltså att man förtrycker rebelliska tankar med billigt, lagligt narkotikum. Sug på det lövet vettja.

Sverige vs Norge

I dagarna har Norge kontra Sverige omnämnts i flera sammanhang. En sak är dock gemensam. Norge är storebror till Sverige numera. Det är bara att acceptera. Norge dominerar totalt över Sverige för tillfället. Svenska ungdomar åker till Norge för att utföra veritabla skitjobb och tjäna grova pengar. Med svenska mått mätt. Norskarna är oroliga för att vi fattiga svenskar säljer oss för billigt och urholkar marknaden även för norskarna. Svenskarna lever i stora kollektiv i små lägenheter för att de inte har råd att bo skäligt.

Jobbar som bävrar, lever som råttor och super som svin. Där har ni normännens bild av svenskarna idag.

Något att tänka på innan vi kastar skit på våra invandrare som kommer hit och “tar våra jobb”, “beter sig konstigt” och bor trångt.

Boende, konservatism och förändring

En dag som denna borde jag kanske reflektera över Egypten. Ett land som just nu går genom pånyttfödelsevåndor. Förändringar är av naturen tröga. Men jag kan tycka att positiva förändringar borde komma lätt.

Om någon ger dig en möjlighet att byta din lilla lägenhet mot ett stort hus så kan det tyckas som ett enkelt val om vi bortser från driftskostnaden. Men det innebär ju också väldigt stora förändringar. Allting skall packas, bäras och komma på plats. Boendet i hus medför också mer ansvar för underhåll. Både interiört och exteriört samt att trädgården måste skötas. Friheten, självständigheten och en förmodad närhet till natur kostar alltså i andra valutor än rena pengar.

Vissa trivs fint i små lägenheter där allt omkring sköts av någon annan. Du kan inte renovera hur du vill, du får inte väsnas för mycket. Men du behöver inte bry dig om något går sönder, det är bara att ringa och få det åtgärdat. På utsidan sköts snöröjning, städning och allmänt underhåll av någon annan.

Vad som upplevs som positivt för en kanske inte upplevs som positivt för en annan.

Det viktigaste. Det absolut viktigaste är i vilket fall att jag har en möjlighet att själv välja.

Förändringar är av naturen tröga. Därför stöter upproret på patrull i Egypten. Det måste vara så, annars förstår jag inte. Man vet vad man har, men man vet inte vad man får om en förändring sker. Frihet och självständighet är något alla suktar efter, sen får man själv välja om man vill bo i hus, hydda, hyresrätt, bostadsrätt, tält eller husvagn.

Rubrik

Angående aftontidningsjournalistik. Vespertabloidnyhetsförmedlingslöpsedelsexaggerationshysterin känns faktiskt ibland lite krystad.

Kan jag tycka.

Hur?

Bloggen Please Copy Me som skrivs av Mattias Åkerberg väckte idag en fråga om vilken väg copywriters tar in i yrket. En högst relevant och intressant fråga tyckte jag som vill ta en väg, vilken som, in i det yrket. Jag har, som jag nämnt tidigare, frilansat som copywriter. Haft några små uppdrag via vänner och bekanta främst.

Men när jag söker jobb på byrå så får jag alltid samma svar. “Nja, du har ju ingen byråerfarenhet, så nej tack”.

Måhända är detta bara en snäll omskrivning för; “Nej, du suger på att skriva reklam så vi kommer aldrig i världshistorien att anställa dig”.

Om det dock är så som de säger så är min stilla undran; hur skaffar jag mig min första byråerfarenhet?

Sen undrar jag även vad som är så fantastiskt speciellt med just byråerfarenhet? 

Jag har jobbat som konsult i sex-sju år, både i Sverige och Danmark. Jag vill inte direkt kalla mig osocial. Och att samarbeta är förstås viktigt som konsult. Man har allas ögon på sig. Man är både säljare och säljobjekt på samma gång.

Att jobba med olika sorters människor har jag också stor erfarenhet av. Kodknackare är inte alltid de mest sociala varelser som finns. Att lura ur dem information kan ibland kräva lite lock och pock. Kreativa, översociala entreprenörer har jag också erfarenhet av. Där får jag istället lugna, dämpa och skala bort information som kommer utöver det jag är ute efter. Samarbete med konstnärliga illustratörer har jag också haft. Där får man killa under hakan vid rätt tillfälle och peka med hela handen i andra situationer.

Sen om jag går tillbaka lite i tiden så sommarjobbade jag på flyttfirma mellan universitetsstudierna på terminerna. Då fick jag öva på att tala med folk som folk är mest och att lägga fram argument på ett akademiskt korrekt sätt. Flyttgubbesvenska är inte samma sak som professorsvenska kan jag meddela om nu någon trodde det.

Detta gör mig ju bara mer nyfiken på vilka märkliga, absurda och svåra situationer jag kan tänkas ställas inför på en reklambyrå. Jag är villig att anta utmaningen.

Kreativitet är ju svårt att mäta förstås. Jag vill ändå hävda att jag innehar ett rätt stort mått av denna flyktiga vara. Språkmässigt älskar jag att flumma runt bland ord, skapa nya och blanda betydelser och lära mig nya.

Nuförtiden har jag ju till och med läst på Berghs.

Så hur?

Ölnörderi 2010

Med anledning av att Ratebeer, nätforumet för ölnördar som jag, släpper sin lista över världens 100 bästa öl 2010 så tänkte jag själv summera mitt 2010 vad gäller öl.

Året som gick har för mig varit mitt i särklass bästa ölår sen jag snöade in på öl lite mer seriöst för ungefär sju år sen. Jag har haft ett intresse av öl och dess smaker i princip sen jag fyllde 20 år och lagligt fick handla denna dryck på systembolaget. I början fanns dock inte samma utbud att tillgå som idag, ölintresset tidigare revolverade dessutom lika mycket kring yrseln som kring smaken.

Fucking close to water?

Som tidigare nämnt, för ungefär sju år sedan fick jag upp ögonen för amerikansk öl och då först tog mitt intresse fart igen. Mina tidigare erfarenheter av amerikansk öl var de samma som Monty Python gjorde kända i sin kommentar om “making love in a canoe”. På den tiden var jag relativt omedveten om att microbryggeritraditionen som börjat bubbla i Sverige härrörde från USA. Men i och med upptäckten så öppnade sig en helt ny värld av oprövade amerikanska öl som dessutom toppade alla mina tidigare favoriter med hästlängder.

Hursomhelst, ratebeer släppte sin lista nu och jag summerar mitt år med viss koppling till denna.

Brewdogs Abstraktserie

På listans plats 100 ligger Brewdog Abstrakt AB:04, en öl som ingår i Brewdogs exklusiva Abstraktserie i begränsad upplaga. Just 04:an är en imperial stout, bryggd med kaffe, kokos och världens starkaste chili. Jag köpte två, och har testat den ena. En mycket häftig upplevelse, den är tung i smaken, nästan seg i konsistensen och har en tydlig ton av chili, dock ingen hetta.

For helvedde!

Honk!

Jag jobbade i Danmark i princip hela 2010 och hade därmed tillgång till en hel del öl som inte finns lika enkelt att tillgå i Sverige. Ett av bryggerierna som fanns väl representerade på danska krogar och i vissa affärer är Goose Island, ett mycket bra bryggeri med en hel del spännande öl i sitt utbud. Toppnoteringarna för mig var deras Bourbon County Stout (plats 19) och Nightstalker (plats 92). Båda dessa öl är rejäla imperial stouts med intensiv doft och smak. Jag har några olika årgångar av den bourbonfatlagrade Bourbon County Stout kvar. Nightstalkern, som i princip är samma öl men utan fatlagringen men istället är torrhumlad, har jag en flaska kvar av. Dessa skall lagras några år för ytterligare förfining av smakerna.

De Struise no. 1

En ny bekantskap för mig var De Struise Brouwers från Belgien. Deras Pannepot (plats 30) blev en favorit. Denna öl finns även i lite olika varianter, bland annat; Pannepot Reserva (plats 74), Pannepot Grand Reserva (inte med på årets lista). Jag håller med om placeringarna. Reservan är faktiskt inte bättre än den vanliga. Grand Reservan från 2005 har jag ännu inte provat. Den får stå till sig ännu ett tag. Deras Black Albert (plats 55) var en mycket trevlig stout, som jag tyvärr inte har sparat något exemplar av.

Alesmiths mumma

Mängden danska öl jag haft möjlighet att testa är förstås stor, men jag nöjer mig med att konstatera att några av favoriterna är: Amager Hr. Fredriksen (inte med på listan), Mikkeller Black Hole (inte med på listan), Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel (plats 18), Mikkeller Beer Geek Breakfast (plats 38) och Mikkeller 1000 IBU (inte med på listan). Även Amager Rated XX (inte med på listan) var en kul bekantskap. Den har 23 humlesorter och följdaktligen en smula spretig i smakbilden men icke desto mindre en smakupplevelse. Även Mikkellers I Beat yoU (inte med på listan) var en fantastisk öl som fastnade i medvetandet.

Andra minnesvärda öl från 2010 har varit Hair of the Dog Adam (plats 60), Alesmith IPA (plats 66), St Bernardus Abt 12 (plats 53), Hoppin Frog Boris the Crusher (plats 85), Alesmith Speedway Stout (plats 6). Jag har förmodligen, av förklarliga skäl, glömt ett gäng öl, men ni orkar ändå inte läsa om allt ängsligt skryt från mig. =)

Men för att inte bara rapa upp massa ölnamn rätt upp och ner så måste jag gå in på mina topp tre upplevelser under 2010.

En growler med gudadryck!

På tredje plats kommer Russian River Pliny the Younger (plats 3). Jag hade förmånen att få vara med och dela en growler av denna episka brygd, tack Christer. Det är en dubbel IPA, men bryggeriet kallar den snarare en trippel IPA. Den har tre gånger så mycket humle som en norma IPA och torrhumlas vid fyra separata tillfällen. Smaken är massiv. Det går inte att värja sig mot mängden humle som slungas mot smaklökarna, faktum är att efter mina två glas så kändes munnen så smått bortdomnad. En i sanning fantastisk ölupplevelse som jag kanske inte kan upprepa inom överskådlig framtid med tanke på att ölen endast säljs över disk en dag om året. På plats i Santa Rosa, California.

Sveriges bästa bryggeri!

På andra plats kommer ett antal upplevelser av samma öl. Svenska Närke Kaggen Stormaktsporter (plats 1 på listan över världens bästa öl 2011!). Denna öl har jag köpt några gånger under året och varje gång slår den mig med häpnad. Det är en fantastiskt komplex imperial stout, bryggd med ljunghonung och lagrad på ekfat i två och en halv månad. Jag kan bara säga att om du har intresse av fantastisk öl och dessutom gillar svenskproducerat så måste du köpa vid tillfälle.

En episk bärs helt enkelt.

Min förstaplats viker jag åt Westvleteren 12 (plats 2) och Westvleteren 8 (plats 11). Dessa öl som inte “får” säljas utanför klostrets väggar är mytiskt omspunna som de bästa i världen sen många år. Mycket förmodligen beroende på att de är så svåra att få fatt på, men också för att de faktiskt lever upp till myten. Jag hade möjligheten att lägga vantarna på några flaskor av varje sort och lyxade till det med en parallellprovning av 8:an och 12:an hemma. I mitt fall hade 8:an ett år extra på nacken jämfört med 12:an och hade därmed en något mer balanserad smakbild. 12:an hade förstås lite mer av allt smakmässigt, men i balans vann 8:an. Detta får ändå ses som min höjdpunkt under 2010 att äntligen få smaka dessa legendariska öl.

Nu skall jag sluta tjata om öl för den här gången. =)