2011-04-14

Stress, press och grus

Det händer mycket just nu. Ny budget, vår, deklarationsdags, havsöringspremiär, födelsedagar, jordbävningar, ölmässa, bilbränder, jobb, jobb och jobb.

Jag samlar intryck, men släpper inte ut dem. Dåligt kan jag tycka. Jag skall försöka bli bättre på detta, men det är inte alltid så lätt att hitta tid, inspiration och vilja samtidigt.

Visste ni att gruset som sopas upp från våra gator just nu inte går att använda nästa vinter? Så är det tydligen. Grus, eller flis, som det kallas, måste vara kantigt och ha råa kanter för att fungera. Efter att ha legat och vinterslipats mot våra vägar och gångbanor så tappar det gnistan.
Inte så konstigt egentligen med tanke på att vi hela tiden trampar ner det och konstant kör över det. Ingen bra grogrund för att växa med uppgiften. En säsong är vad ett lass grus, eller flis, får på sig att prestera sitt bästa, sen är det morsning och goodbye.

I mitt fall känns det lite tvärtom just nu. Jag vill slipa ner mina vassa kanter, strömlinjeforma mig och anpassa mig till nya jobbet. Känner mig lite som en pusselbit i ett stort pussel som inte riktigt hittat sin plats än.

Denna metafor haltar en smula, eftersom en nedslipad pusselbit ju är helt värdelös egentligen. Passar överallt och bidrar inte till helheten på ett bra sätt. Snarare sticker den ut som en sårig varböld i ansiktet på en fröken Sverige-kandidat.


Hursomhelst så är det ungefär så jag känner just nu. Jag tror det blir bättre.

Jag har i alla fall fångat säsongens första havsöring, på självaste premiärdagen den 1:a april, och nej, det är inget aprilskämt. Det gjorde mig glad.

::macroon

2011-03-22

Slarvigt, miljöovänligt och oförlåtligt

Sedär. Det dröjde inte särskilt länge innan jag började slarva med blogguppdateringar. Jag hoppas jag inte gjort allt för många allt för besvikna, men med tanke på hur många läsare jag har så är det förmodligen inte så farligt.
En av anledningarna till uteblivna inlägg är nytt jobb. Korvstoppning pågår kan man säga. Mötestätt kan man också säga. Likaså kan man säga förvirring, eller förvirrelse (som jag tycker är ett roligare ord). I mitt nya jobb skriver jag inte lika mycket som förr. Lite tråkigt kan tyckas, men det finns andra kvalitéer. Möten med människor, utbyte av kunskaper, koordinering av uppgifter. Lite sånt.

Jag har tröttnat på trötta bussar
Jag är också ambivalent. Jag har alltid sett det som en liten hederssak att inte äga bil i stan, men nu är jag minsann på väg att skaffa mig en bil. Det drar med sig massa kostnader som jag tidigare sluppit, men det ger också en väldig frihet. Frihet att spontant ge sig iväg på en liten resa, besöka vänner eller bara handla lite. Och friheten att åka till och från jobbet på kort tid, när det passar mig och inte på en exakt minut (hmm?) enligt en tidtabell.
Som idag till exempel. Jag missade en buss med 1 minut, kom till jobbet tjugo minuter senare än jag tänkt, när jag kände mig klar med jobbet, stängde jag ner datorn, kollade tabellen. En kvart tills nästa buss. Visst hade jag kunnat kolla tabellen före jag stängde av datorn, men sådana små detaljer kan ge stor skillnad i livskvalitet. Kanske? I söndags skulle jag ta bussen till träningen. Missade första bussen med flit för vi hade gäster som jag ville umgås lite längre med. Nästa buss gick två minuter före utsatt tid! När hände det sist? Vilket innebar att jag missade hela första timmens träning och fick spela match direkt. Små detaljer måhända, men jag vill inte ha mitt liv uppstyrt av tidtabeller hela tiden.

Så jag köper mig en bil helt enkelt. För att åtminstone känna mig en smula miljövänlig så köper jag en hybridbil. Men nu har jag nyligen läst någonstans att råvarorna till batterierna är en smutsig business som utarmar jorden, så det är väl lika illa som något annat. Inte lätt att veta hur man skall agera i dagens känsliga samhälle. Det jag kan ha på fötterna är i sådana fall att mitt CO2 footprint fortfarande är ganska litet med tanke på att detta blir min första bil. Och jag har fyllt 30... lite drygt.

Som avslutning vill jag bara slå en säck med skit i huvudet på alla fotbollshomofober, och även övriga homofober kan få en släng av skitsäcken förstås. En av de pampigaste nyheterna sista månaden var Anton Hyséns garderobsutkommande. Märklig term det där egentligen. I vilket fall, att komma ut som (manlig) homosexuell när man befinner sig mitt i fotbollsvärlden måste vara bland det tuffaste som finns. Inom damfotbollen finns inte samma motstånd, där har vi haft föregångare sen långt tillbaka. Är alla homofober män? Är bögar mer hatade än lesbiska? Visst är det en märklig värld vi lever i?

Nu dags att sova. Hörs förhoppningsvis inom kortare tid än en månad nästa gång.

2011-02-21

Lite om allt: Melodifestivalen

Kan man tävla i musik? Frågan har berörts lite lätt tidigare i denna blogg, men nu är man i vilket fall igång igen och tävlar.
Nu är inte jag någon musikexpert på något sätt, men är jag ensam om att tro att alla inte sjunger på riktigt? Första deltävlingen tyckte jag mig se lipsynk utföras så dåligt att jag vill utnämna det till läppsunk. Autotune är numera ett populärt verktyg som innebär att i princip vilken glad karaoke-entusiast som helst kan sjunga rent. Skall inte säga att jag hört så mycket sånt i "mello", som det tydligen kallas numera, för där kan man nämligen höra både en och flera riktigt sura toner gå igenom det förinspelade.

För så tror jag att det ligger till. De har en förinspelning, troligen autotunad och tillrättalagd, och sen sjunger de live för glatta livet ovanpå detta. En tokstressad ljudtekniker sitter redo med volymratten och fyller i live där deltagarnas röster inte räcker till och skruvar ner när han tror att live-sången duger. Därav både dålig lipsynk såväl som härlig falsksång. Det sämsta av två världar helt enkelt.

Om man nu skall tävla i musik så tycker jag det borde vara lite mer som i idrott. Har man en dålig dag så vinner man ingen guldmedalj oavsett om materialet är bra. Det gäller att leverera vid rätt tidpunkt. Bort med dopning inom musiken!

Och för de som inte har koll på autotune, kolla här: ALLA kan sjunga, även de som inte ens sjunger.

Lite om allt: Jemen

Nu har jag slarvat ett tag. Idéer har det inte saknats, snarare tvärtom. Jag har haft svårt att fullfölja en idé för att nästa hela tiden pockat på uppmärksamhet. Egypten, Jemen, Melodifestivalen, jobb, matlagning, öl, Big Brother, knark (kopplat till Jemen) etc etc etc.

Så istället för att skriva om ett ämne så skriver jag om flera. Eller spånar loss på ren svenska. För överskådlighetens skull delar jag upp mina tankar i flera inlägg. 

Jemen. Rebellerna i Jemen har ingen bra möjlighet att genomföra liknande uppror som det i Egypten tydligen. Anledningen stavas nästan som ett populärt husdjur; kat. Militären uppmuntrar tuggandet av kat och priserna har sänkts nyligen i Jemen för att tillgodose att alla tuggare är nöjda och glada. Demonstrationerna börjar yvigt och högljutt för att under eftermiddagen övergå i ett lugnare tempo där rebellerna slappar till och plötsligt blir nöjda och glada över situationen. Inga upproriska tankar får plats med sinnet fullt av kat.

Vad är då kat? Jag hade dålig koll kände jag så lite research var på sin plats ansåg jag.
Kat (Catha edulis) är en växt som växer vilt i stora delar av östra Afrika och Arabiska halvöns södra delar. Som det latinska namnet avslöjar så anses den ätlig. Jmf. Blåmussla (Mytilus edulis) och Karljohansvamp (Boletus edulis)
Det kat har som ovan nämnda ätbara saker inte har är katinon och katin. Två verksamma substanser som påverkar kroppen snarlikt amfetamin.

Det staten i Jemen gör är alltså att man förtrycker rebelliska tankar med billigt, lagligt narkotikum. Sug på det lövet vettja.

2011-02-11

Sverige vs Norge

I dagarna har Norge kontra Sverige omnämnts i flera sammanhang. En sak är dock gemensam. Norge är storebror till Sverige numera. Det är bara att acceptera. Norge dominerar totalt över Sverige för tillfället. Svenska ungdomar åker till Norge för att utföra veritabla skitjobb och tjäna grova pengar. Med svenska mått mätt. Norskarna är oroliga för att vi fattiga svenskar säljer oss för billigt och urholkar marknaden även för norskarna. Svenskarna lever i stora kollektiv i små lägenheter för att de inte har råd att bo skäligt.

Jobbar som bävrar, lever som råttor och super som svin. Där har ni normännens bild av svenskarna idag.

Något att tänka på innan vi kastar skit på våra invandrare som kommer hit och “tar våra jobb”, “beter sig konstigt” och bor trångt.

2011-02-03

Boende, konservatism och förändring

En dag som denna borde jag kanske reflektera över Egypten. Ett land som just nu går genom pånyttfödelsevåndor. Förändringar är av naturen tröga. Men jag kan tycka att positiva förändringar borde komma lätt.

Om någon ger dig en möjlighet att byta din lilla lägenhet mot ett stort hus så kan det tyckas som ett enkelt val om vi bortser från driftskostnaden. Men det innebär ju också väldigt stora förändringar. Allting skall packas, bäras och komma på plats. Boendet i hus medför också mer ansvar för underhåll. Både interiört och exteriört samt att trädgården måste skötas. Friheten, självständigheten och en förmodad närhet till natur kostar alltså i andra valutor än rena pengar.

Vissa trivs fint i små lägenheter där allt omkring sköts av någon annan. Du kan inte renovera hur du vill, du får inte väsnas för mycket. Men du behöver inte bry dig om något går sönder, det är bara att ringa och få det åtgärdat. På utsidan sköts snöröjning, städning och allmänt underhåll av någon annan.

Vad som upplevs som positivt för en kanske inte upplevs som positivt för en annan.

Det viktigaste. Det absolut viktigaste är i vilket fall att jag har en möjlighet att själv välja.

Förändringar är av naturen tröga. Därför stöter upproret på patrull i Egypten. Det måste vara så, annars förstår jag inte. Man vet vad man har, men man vet inte vad man får om en förändring sker. Frihet och självständighet är något alla suktar efter, sen får man själv välja om man vill bo i hus, hydda, hyresrätt, bostadsrätt, tält eller husvagn.

2011-02-01

Rubrik

Angående aftontidningsjournalistik. Vespertabloidnyhetsförmedlingslöpsedelsexaggerationshysterin känns faktiskt ibland lite krystad.

Kan jag tycka.

2011-01-28

Hur?


Bloggen Please Copy Me som skrivs av Mattias Åkerberg väckte idag en fråga om vilken väg copywriters tar in i yrket. En högst relevant och intressant fråga tyckte jag som vill ta en väg, vilken som, in i det yrket. Jag har, som jag nämnt tidigare, frilansat som copywriter. Haft några små uppdrag via vänner och bekanta främst.

Men när jag söker jobb på byrå så får jag alltid samma svar. “Nja, du har ju ingen byråerfarenhet, så nej tack”.

Måhända är detta bara en snäll omskrivning för; “Nej, du suger på att skriva reklam så vi kommer aldrig i världshistorien att anställa dig”.

Om det dock är så som de säger så är min stilla undran; hur skaffar jag mig min första byråerfarenhet?

Sen undrar jag även vad som är så fantastiskt speciellt med just byråerfarenhet? 

Jag har jobbat som konsult i sex-sju år, både i Sverige och Danmark. Jag vill inte direkt kalla mig osocial. Och att samarbeta är förstås viktigt som konsult. Man har allas ögon på sig. Man är både säljare och säljobjekt på samma gång.

Att jobba med olika sorters människor har jag också stor erfarenhet av. Kodknackare är inte alltid de mest sociala varelser som finns. Att lura ur dem information kan ibland kräva lite lock och pock. Kreativa, översociala entreprenörer har jag också erfarenhet av. Där får jag istället lugna, dämpa och skala bort information som kommer utöver det jag är ute efter. Samarbete med konstnärliga illustratörer har jag också haft. Där får man killa under hakan vid rätt tillfälle och peka med hela handen i andra situationer.

Sen om jag går tillbaka lite i tiden så sommarjobbade jag på flyttfirma mellan universitetsstudierna på terminerna. Då fick jag öva på att tala med folk som folk är mest och att lägga fram argument på ett akademiskt korrekt sätt. Flyttgubbesvenska är inte samma sak som professorsvenska kan jag meddela om nu någon trodde det.

Detta gör mig ju bara mer nyfiken på vilka märkliga, absurda och svåra situationer jag kan tänkas ställas inför på en reklambyrå. Jag är villig att anta utmaningen.

Kreativitet är ju svårt att mäta förstås. Jag vill ändå hävda att jag innehar ett rätt stort mått av denna flyktiga vara. Språkmässigt älskar jag att flumma runt bland ord, skapa nya och blanda betydelser och lära mig nya.

Nuförtiden har jag ju till och med läst på Berghs.

Så hur?

Ölnörderi 2010


Med anledning av att Ratebeer, nätforumet för ölnördar som jag, släpper sin lista över världens 100 bästa öl 2010 så tänkte jag själv summera mitt 2010 vad gäller öl.

Året som gick har för mig varit mitt i särklass bästa ölår sen jag snöade in på öl lite mer seriöst för ungefär sju år sen. Jag har haft ett intresse av öl och dess smaker i princip sen jag fyllde 20 år och lagligt fick handla denna dryck på systembolaget. I början fanns dock inte samma utbud att tillgå som idag, ölintresset tidigare revolverade dessutom lika mycket kring yrseln som kring smaken.

Fucking close to water?
Som tidigare nämnt, för ungefär sju år sedan fick jag upp ögonen för amerikansk öl och då först tog mitt intresse fart igen. Mina tidigare erfarenheter av amerikansk öl var de samma som Monty Python gjorde kända i sin kommentar om “making love in a canoe”. På den tiden var jag relativt omedveten om att microbryggeritraditionen som börjat bubbla i Sverige härrörde från USA. Men i och med upptäckten så öppnade sig en helt ny värld av oprövade amerikanska öl som dessutom toppade alla mina tidigare favoriter med hästlängder.

Hursomhelst, ratebeer släppte sin lista nu och jag summerar mitt år med viss koppling till denna.

Brewdogs Abstraktserie
På listans plats 100 ligger Brewdog Abstrakt AB:04, en öl som ingår i Brewdogs exklusiva Abstraktserie i begränsad upplaga. Just 04:an är en imperial stout, bryggd med kaffe, kokos och världens starkaste chili. Jag köpte två, och har testat den ena. En mycket häftig upplevelse, den är tung i smaken, nästan seg i konsistensen och har en tydlig ton av chili, dock ingen hetta.

For helvedde!
Honk!
Jag jobbade i Danmark i princip hela 2010 och hade därmed tillgång till en hel del öl som inte finns lika enkelt att tillgå i Sverige. Ett av bryggerierna som fanns väl representerade på danska krogar och i vissa affärer är Goose Island, ett mycket bra bryggeri med en hel del spännande öl i sitt utbud. Toppnoteringarna för mig var deras Bourbon County Stout (plats 19) och Nightstalker (plats 92). Båda dessa öl är rejäla imperial stouts med intensiv doft och smak. Jag har några olika årgångar av den bourbonfatlagrade Bourbon County Stout kvar. Nightstalkern, som i princip är samma öl men utan fatlagringen men istället är torrhumlad, har jag en flaska kvar av. Dessa skall lagras några år för ytterligare förfining av smakerna.

De Struise no. 1
En ny bekantskap för mig var De Struise Brouwers från Belgien. Deras Pannepot (plats 30) blev en favorit. Denna öl finns även i lite olika varianter, bland annat; Pannepot Reserva (plats 74), Pannepot Grand Reserva (inte med på årets lista). Jag håller med om placeringarna. Reservan är faktiskt inte bättre än den vanliga. Grand Reservan från 2005 har jag ännu inte provat. Den får stå till sig ännu ett tag. Deras Black Albert (plats 55) var en mycket trevlig stout, som jag tyvärr inte har sparat något exemplar av.

Alesmiths mumma
Mängden danska öl jag haft möjlighet att testa är förstås stor, men jag nöjer mig med att konstatera att några av favoriterna är: Amager Hr. Fredriksen (inte med på listan), Mikkeller Black Hole (inte med på listan), Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel (plats 18), Mikkeller Beer Geek Breakfast (plats 38) och Mikkeller 1000 IBU (inte med på listan). Även Amager Rated XX (inte med på listan) var en kul bekantskap. Den har 23 humlesorter och följdaktligen en smula spretig i smakbilden men icke desto mindre en smakupplevelse. Även Mikkellers I Beat yoU (inte med på listan) var en fantastisk öl som fastnade i medvetandet.

Andra minnesvärda öl från 2010 har varit Hair of the Dog Adam (plats 60), Alesmith IPA (plats 66), St Bernardus Abt 12 (plats 53), Hoppin Frog Boris the Crusher (plats 85), Alesmith Speedway Stout (plats 6). Jag har förmodligen, av förklarliga skäl, glömt ett gäng öl, men ni orkar ändå inte läsa om allt ängsligt skryt från mig. =)


Men för att inte bara rapa upp massa ölnamn rätt upp och ner så måste jag gå in på mina topp tre upplevelser under 2010.

En growler med gudadryck!
På tredje plats kommer Russian River Pliny the Younger (plats 3). Jag hade förmånen att få vara med och dela en growler av denna episka brygd, tack Christer. Det är en dubbel IPA, men bryggeriet kallar den snarare en trippel IPA. Den har tre gånger så mycket humle som en norma IPA och torrhumlas vid fyra separata tillfällen. Smaken är massiv. Det går inte att värja sig mot mängden humle som slungas mot smaklökarna, faktum är att efter mina två glas så kändes munnen så smått bortdomnad. En i sanning fantastisk ölupplevelse som jag kanske inte kan upprepa inom överskådlig framtid med tanke på att ölen endast säljs över disk en dag om året. På plats i Santa Rosa, California.

Sveriges bästa bryggeri!


På andra plats kommer ett antal upplevelser av samma öl. Svenska Närke Kaggen Stormaktsporter (plats 1 på listan över världens bästa öl 2011!). Denna öl har jag köpt några gånger under året och varje gång slår den mig med häpnad. Det är en fantastiskt komplex imperial stout, bryggd med ljunghonung och lagrad på ekfat i två och en halv månad. Jag kan bara säga att om du har intresse av fantastisk öl och dessutom gillar svenskproducerat så måste du köpa vid tillfälle.

En episk bärs helt enkelt.

Min förstaplats viker jag åt Westvleteren 12 (plats 2) och Westvleteren 8 (plats 11). Dessa öl som inte “får” säljas utanför klostrets väggar är mytiskt omspunna som de bästa i världen sen många år. Mycket förmodligen beroende på att de är så svåra att få fatt på, men också för att de faktiskt lever upp till myten. Jag hade möjligheten att lägga vantarna på några flaskor av varje sort och lyxade till det med en parallellprovning av 8:an och 12:an hemma. I mitt fall hade 8:an ett år extra på nacken jämfört med 12:an och hade därmed en något mer balanserad smakbild. 12:an hade förstås lite mer av allt smakmässigt, men i balans vann 8:an. Detta får ändå ses som min höjdpunkt under 2010 att äntligen få smaka dessa legendariska öl.

Nu skall jag sluta tjata om öl för den här gången. =)

2011-01-26

Egocentrism, drivkraft och pengar


Vad driver människor? Är det pengar, bara pengar och ingenting annat? Ibland undrar jag faktiskt. Det känns som vissa personer bara har pengar på agendan. Livsmål; att tjäna så mycket pengar som bara möjligt. Oavsett om det går ut över andra människor.

Har i dagarna läst flera artiklar om chefer på olika bolag som ser till att sko sig själva så till den milda grad att bolagen går i konkurs, och människor som är beroende av bolagen på ett eller annat sätt blir drabbade. Det kan handla om fastighetsbolag som succesivt höjer hyrorna utan att sköta underhåll på husen, det kan handla om bolag som behöver genomföra nyemissioner och går ut med felaktig information till aktieägarna för att garantera nya pengar in i bolaget. Det kan handla om IKEA som bygger en företagsstruktur så komplicerad att de knappt själva begriper hur pengarna skyfflas fram och tillbaka mellan ägarbolag, dotterbolag och stiftelser. Allt i länder som garanterar låg eller ingen skatt och dålig insyn i bankaffärerna.

Är det så viktigt för en människa som har 100 miljoner att kunna spara en halvmiljon i skatt? Visst, det är klart att utan dessa grepp och manövrar så hade de kanske inte haft sina 100 miljoner. Men säg att de haft 80 miljoner istället. Hemska tanke!

Har man ett bolag som går bra och pengarna rullar in som de skall, måste man då med alla upptänkliga medel, lagliga, gråzonslagliga och rent olagliga se till att det går ännu bättre? Allt i syfte att kunna skopa hem ytterligare pengar till sig själv.

Hur mycket pengar behöver en människa egentligen?

Jag har lite svårt att sätta mig in i hur det skulle kännas att vara snuskigt rik. Jag har aldrig varit och kommer förmodligen aldrig att bli snuskigt rik. Jag ser det heller inte som ett livsmål. Dock skulle jag förstås gärna se att jag någon gång i framtiden har råd med ett trevligt hus någonstans där jag och min familj kan trivas. Vilket bara det är förenat med stora lån och ett ansenligt utlägg av surt förvärvade pengar. Men i min värld pratar vi trots allt om några miljoner i det här fallet. Inte 10-20 miljoner. Eller 100 miljoner. Sen finns ju miljardärer också...

Jag skall inte sticka under stol med att jag gärna skulle tjäna mer pengar själv, men med visst perspektiv på saker och ting så vet jag ärligt inte vad jag skulle med 100 miljoner till. Visst skulle jag vara skuldfri och kunna äga ett hus vid havet, men jag undrar om jag skulle ha drivkraft att kämpa mig vidare till 200 miljoner. Snåla, spara, gömma undan pengar i Liechtenstein, gneta vidare och se till att genomföra besparingar bara för att ytterligare höja vinsterna och komma högre på listan över rikaste personerna i världen.

Men det är ju jag det. Och jag har inga 100 miljoner. Kommer aldrig att ha det heller. Jag kanske saknar den där tävlingsinstinkten, smålandsandan och hungern som vissa har.

2011-01-25

Terroristtankar


Så har det hänt igen. Ett nytt terroristdåd. Vad driver dessa människor? Är det den klassiska martyrdöden som hägrar? Den som lovar direktbiljett till paradiset där 72 eviga oskulder, honungsmjölk, bäckar av vin (som man inte blir full eller bakis av) och annat gott väntar.

Känns som om man ändå tar en rätt fet chansning om man utlöser den där bomben. Om vi förutsätter att det handlar om fundamentalistiska muslimer som utför många av dessa självmordsbombningar så finns trots allt passager i Koranen som säger att man inte får skada eller döda barn, kvinnor eller oskyldiga. Inte ens under Jihad. Men detta är ju precis vad som händer när en galning går in bland folk i syfte att döda så många som möjligt.

Vad ligger bakom dessa människor? Hur trasiga är de? Hur hjärntvättade är de?

Är man djupt troende och inser att man levt lite slarvigt kanske man inser det futila i att försöka ta sig till paradiset, men i och med martyrdöden så förlåts alla synder, vilket förstås är praktiskt.

För mig som icke troende så är det ändå väldigt svårt att förstå hur en person kan hata så mycket, alternativt förminska sig själv såpass mycket att man inte ser sitt egna liv som värt något.

Att vara egocentrisk är kanske inte något eftersträvansvärt, men ibland så...

2011-01-22

Beer has become the connoisseur's choice.

Jag fick en förfrågan från en vän om jag kunde skriva ihop en liten text om svenska microbryggerier. Det kunde jag tänka mig. Denna text återger jag här på bloggen så fler personer kan få läsa den. Den vänder sig främst till icke-svenskar, men jag antar att de flesta kan läsa den med viss behållning i alla fall.

So without further ado:


We have come a long way since 1979, when Anchor Brewing Company in San Francisco started the micro brewery trend. Although Anchor Brewing has been around for a much longer time than that, many agree that this was the start for the micro brewery motion.
Probably the first craft beer in the world

But let's leave the prospering micro brewery climate in USA for a closer look at the Swedish equivalent. One of the early upstarts here in Sweden was Jämtlands Bryggeri. They started their journey in 1995 and has since then been one of the predecessors for the micro brewery motion in Sweden. A nice twist to this story is that Jämtlands  is now brewing a steam beer, the same kind of beer that put Anchor on the map long time ago, both as an original beer back in the 1890's as well as their first beer as a modern micro brewery.

Back to Sweden again. Back in the late 1990's many home brewers began to think that it might be possible to take their hobby to a commercial success and make a living out of it. So it happened that Gamla Slottskällans brewery, Nils Oscar and several others started their work. Many were to follow during the years to come, and today we have at least 20 small breweries all around Sweden. Some of the breweries' beer are only available at local pubs, but some are spread all over the country. I will focus on the ones that are more easily accessible with a few special exceptions.

Some of the most notable breweries today are for example:

  • Dugges Ale- & Porterbryggeri (Landvetter close to Göteborg)
  • Gamla Slottskällans bryggeri (Uppsala)
  • Gotlands Bryggeri (Visby)
  • Grebbestads Bryggeri (Grebbestad)
  • Hantverksbryggeriet (Västerås)
  • Jämtlands Bryggeri (Pilgrimstad close to Östersund)
  • Nils Oscar Bryggeri och Bränneri (Nyköping)
  • Nynäshamns Ångbryggeri (Nynäshamn)
  • Närke kulturbryggeri (Örebro)
  • Oceanbryggeriet (Göteborg)
  • Oppigårds bryggeri (Ingvallsbenning close to Hedemora)
  • Sigtuna Brygghus (Sigtuna)
What is the purpose of micro breweries one might ask oneself? Why not let the big ones make all beer? Firstly, we have a huge uniformity when it comes to macro lagers. It's hard to tell the difference between a lager beer from Spain, France, Peru, USA, Sweden or where ever. The big ones only have one thing on their agenda. Big profit. Deliver as much beer as possible to the lowest cost, cutting costs where it is possible and of course keeping the myth alive that beer is just a simple drink that should be gulped down in huge quantities. They create bland, boring beer to satisfy those who have never tried a high quality beer. 
Boring macro lager

The micro breweries prove the opposite. There is a place for good beer in our society. Beer made with love and devotion as a craft by enthusiastic brewers is a true blessing for those of us who rather skip a beer than drink a boring macro lager. The beer coming from these micro breweries can be widely spread in terms of flavour, mouthfeel, bitterness, even between batches from the same brewery. This is truly one of the most exciting things about it. Try one, and then try another six months later and it can be a new acquaintance. This together with the fact that you often can age many of the beers from micro breweries makes it a much more dynamic experience compared to “basic beer”. 
Craft beer from micro brewer Stone

This beer revolution has created ripples on the pond of sophisticated drinkers all over the world. Today beer is not only a blue collar thirst quencher. Beer can be as sophisticated as a fine wine, single malt whisky or an XO cognac. Beer can be paired with food in an equal manner as wine. Beer works fine as an aperitif as well as avec. You just have to choose the right one for the right moment.
Beer lovers have come to the conclusion that a Swedish beer is one of the best in the world. Närke Kaggen Stormaktsporter is rated as high as it gets on the forum Ratebeer where beer drinkers from all over the world meet to discuss beer and breweries. Many of the aforementioned breweries have beer that are highly ranked on this forum as well. 

A few examples:
Sweden's pride

Närke Kaggen Stormaktsporter, an imperial stout rated 1:st in Sweden and 2:nd in the world.
Dugges Idjit, an imperial stout rated 6:th best in Sweden.
Slottskällans Imperial Stout rated 8:th best in Sweden.
Jämtlands Oatmeal Porter rated 10:th best in Sweden.
Dugges Never Mind The Bollox, an imperial IPA rated 12:th best in Sweden.
Oppigårds Amarillo Spring, an American pale ale rated 14:th best in Sweden.


All of the above mentioned breweries except Närke Kulturbryggeri and Hantverksbryggeriet are represented in the Swedish monopoly for alcohol sales, Systembolaget.

2011-01-20

Photoshop

Hade en period när jag sysslade mycket med Photoshop. Kan sakna det lite idag, och jag borde ju när som helst kunna ta upp min lilla hobby igen, men tydligen kommer mina intressen i skov. Just nu har jag inte tålamod att greja så mycket med det helt enkelt.

Vet inte ens hur jag kom att tänka på det nu, men bloggen skapar energi och tankar. Allt kan ju inte vara politik, musik och allmänna funderingar. Jag postar lite bilder på gamla grejer helt enkelt.


En gammal amazon kan till exempel stylas lite.











 Två personer med nästan samma namn kan lätt förväxlas.









Skådisar som spelat diametralt olika roller kan få sina två rollkaraktärer sammansatta till en.





Blixtlås kan användas till mycket.








Ovanstående bilder utom amazonen har jag till och med tävlat med. På siten Worth1000 går dagligen tävlingar i Photoshop med olika teman. Check it out om ni känner för det.
Här är några fler bilder jag gjort för samma site:
Andra plats i tävlingen Extinct animals.
Andra plats i tävlingen When good clothes go bad.
Fjärde plats i tävlingen Time twisters.

Enjoy.

2011-01-18

Spis och pris

Glaskeramikhäll blev det. Inget extra fancy, men en förbättring från tidigare gamla järnspis. Gamla hade förvisso dubbla ugnar, nya bara en, men i ärlighetens namn tror jag att jag använde den nedre vid två tillfällen på fem år. Kyl och frys är tysta. Gott så.

Kulturnyheterna tog igår upp om man kan tävla i musik. Det tävlas något jävulskt inom snart sagt allt. Varför inte i musik? Lena Andersson skrev en debattartikel i DN om att litteratur också borde befrias från tävlingsmomentet. Hon menade att priserna skapar en ängslan hos folk att de måste läsa de prisbelönta författarna. Likadant blir det förmodligen med musiken. Att de prisbelönta musikernas musik är den bästa och därmed är mer rätt att lyssna på än den icke prisbelönta.

Det hörs ju redan på ordet; "prisbelönt". Det är ett fint litet ord i vårt samhälle. Har du fått pris? Vad fint! Då är det liksom garanterat kvalitetsstämplat på något sätt.

Just be Frank to yourself
Men när det kommer till kultur så blir det faktiskt lite annorlunda kan jag tycka. Jag tillhör själv kategorin Zappaister. Frank Zappas musik är erkänt lite svår. Lite annorlunda och inte särskilt populistisk. Han vann faktiskt några priser genom åren, 3 stycken Grammy Awards, varav två postumt. Men om jag nämner: U2, Michael Jackson, Beyoncé, Aretha Franklin, Stevie Wonder, Sting, Kanye West t ex. Så snackar vi Grammy Awards i såna mängder att de kan strössla med dem, eller smälta ner och gjuta sig ett smärre block att använda som bojsänke till exempel.

Är då deras musik bättre? Eller mer populär bara?



Mario Vargas Llosa
Ryckte det till i er när förra årets nobelpristagare i litteratur kungjordes? Mario Vargas Llosa. Det gjorde det i mig. Det var nämligen första gången jag hade läst en bok av vinnaren före nobelpriset var utdelat. I och för sig bortsett från någon bok av Doris Lessing som jag tvingades läsa på någon universitetskurs för länge sen, men det var ju under tvång så det räknas inte.

Jag har läst nobelpristagares böcker efter priset är utdelat, för då vet jag ju att det är hög kvalitet och bra skit och sånt. Men inte alltid fastnar just dessa gubbar eller tanter i mitt medvetande som mina favoritförfattare. Är det kanske för att jag har för simpel smak när det gäller litteratur eller handlar det om helt andra saker? Att vi helt enkelt tycker olika?

Ändå ryckte jag till och kände ett stygn av stolthet smyga sig genom kroppen när Mario Vargas namn nämndes. Äntligen, utbrast jag för mig själv... nä, det gjorde jag faktiskt inte, men ändå kände jag mig lite mer beläst, lite mer med, lite förmer helt enkelt. Ängslig som jag är.
Utslängda noter?

Dessutom är jag förstås en stolt Zappaist. Dels för att jag faktiskt gillar musiken, men också för att hans musik just anses svår. Jag har tagit till mig av en svår konstart. Jag har vett att uppskatta konst från ett geni. Många anser trots allt att Zappas musik är en bunt noter hopslängda på ett papper huller om buller för att just skapa buller och bång. Plus det faktum att han blandade in humor i musiken. Seriös musik kan väl inte hålla på med sånt trams?

Nu fladdrar mina tankar en smula här. Stor litteratur kan minsann innehålla humor, det ses inte snett på, men stor musik kan inte innehålla humor? Intressant iakttagelse, kände jag själv där.

Jag lämnar er med den tanken. Var för all del inte rädda för att kommentera mina funderingar. Det är roligare med dialog, mothugg och diskussion än bara mina tankar svävandes högt som lågt.

2011-01-17

Vargavinter

Det har varit en rejäl vargavinter den här vintern. Men nu töar det. Vi har också haft en rejäl vargtillväxt i det här landet de senaste åren. Men nu skjuter vi av dem.

Vi hade alltså noll (0) vargar i Sverige för ett antal år sen. Idag har vi ca 200. Dessutom med en dålig genpool (alla härstammar från ett fåtal djur). Vi har med andra ord ingen stabil vargstam att prata om. Ändå tillåter vi jakt på varg sen förra året. Dessutom så verkar jakten inte övervakas särskilt hårt. Jägare som uttalat sig säger att de i första hand är ute efter alfa-paret för att därigenom minska avkomman inför nästa år. I år blev en märkt varg skjuten. Forskare lägger tid och statliga pengar på att kartlägga vargens beteende genom att märka vargar för att få information. Och så skjuts dessa vargar bort av ivriga vargjägare.

När regeringen försvarade vargjakten så var det i syfte att stärka vargstammen. Vi skulle ta bort sjuka eller genetiskt undermåliga exemplar, inte alfavargar, eller märkta vargar där man troligen har full koll på hur deras dna ser ut.
En frisk varg?

Troligen är denna fråga omöjlig att få ordning på. För varghatarna är oftast samma personer som har egenintresse i jakt och därmed jagar varg när tillfälle ges (eller utan att tillfälle ges?). De som vill ha varg är inte jägare eller bor i stan och kan därmed aldrig förstå jägarna som inte vågar släppa sina hundar lösa i tassemarkerna. Eller?

Är det en självklarhet att odla älg, rådjur, hjort etc i sin skog? Är det en självklarhet att få släppa lös sin hund i skogen? Är det en självklarhet att ta bort oönskade rovdjur för att själv få bättre avkastning på de önskade djuren? Hur mycket skall vi tillåtas manipulera naturen?

Utan varg måste vi skjuta älg för annars får vi en obalans i älgstammen, därav inkräktar vargen direkt på möjligheten att få skjuta älg. Ju fler vargar vi har desto färre älgar kan jägarna skjuta. Hellre en toppredator än två? Det blir ju mer för den som är ensam på toppen.

En helt egen teori på slutet. Kan vår genetiskt utarmade vargstam vara en av anledningarna till att såpass många tamdjur blir rivna? Vargarna må fortfarande ha fyra ben, rätt antal klor per tass etc men ändå bete sig lite inavlat inkorrekt? Om vi får en rekorderlig vargstam med en rejäl genpool så kanske vi också slipper undan en del av de problem som så många vargbelackare anser sig ha med gråben?

The power of blog

Läste om Tunisien idag. Jag är inte särskilt politiskt engagerad, inte heller så insatt i utrikespolitik, men när jag läste om folkupproret i Tunisien så väckte det känslor. En ung tjej har bloggat om orättvisorna på ett naket, ärligt sätt och fått uppmärksamhet både nationellt och internationellt. Hon har på egen hand förmodligen fått många människor att vakna upp och ta ställning. Det är ett ganska häftigt bevis för att vi idag kan åstadkomma mycket genom att använda våra moderna medier på ett bra sätt. Det går att åstadkomma annat än köphysteri på senaste modekläderna. Det går att åstadkomma annat än ängsliga kommentarer från små människor på blogginlägg. Det går att åstadkomma annat än att spegla sig själv i datorns högglansiga skärm. Läs själva, men varning för starka bilder: länk.

2011-01-13

Kök, kön, käk.

Teppanyakihäll, köksö, rostfri fläktkåpa, Kitchenaid, induktionshäll, gasspis, varmluftsugn, mandolin, Le Creuset, japanska kockknivar, Fissler, slaktblock, gjutjärn, kopparpannor, Zassenhaus, traktörpanna, Jura etc etc etc.
Den beryktade teppanyakihällen
Ord som för vissa väcker habegär, glädje, status och hunger. Andra kanske knappt begriper vad jag pratar om. I mitt fall handlar det om ett intresse, en hobby. Jag kan erkänna att jag visst vill ha allt jag nämnt ovan, men vissa saker känns en smula onödiga. Hällen till exempel. Det skulle krävas ett något större kök än det vi har idag för att motivera en sådan, för jag inbillar mig att en vanlig spis också behövs.

En anledning till att jag kom att tänka på köksattiraljer är det faktum att vi, som boende i hyresrätt, inte har möjlighet att fixa till vårt kök precis som vi vill. Visst kan man, men det skulle innebära att vi får husera kyl, frys, spis någonstans tills vi flyttar ut och sedan ställa tillbaka. Och man investerar inte många sköna tusenlappar i ett kök om man inte får tillbaka något. Köket får vara som det är med andra ord tills vi någon gång kanske köper hus.

Dock har vi fått besked om att imorgon kommer flång nya vitvaror till vårt kök. Vår spis, som förvisso är fullt funktionsduglig kommer att bytas mot en ny. Kyl och frys kommer förhoppningsvis att ersättas med något modernare och energisnålare. Kanske rentav snyggare. Yey!

Problemet är förstås det att jag inte har en aning om vad som kommer. Blir det induktionshäll, glaskeramik eller en gammal hederlig gjutjärnsspis? Ingen aning. Jag hoppas förstås på en snabb effektiv induktionshäll. Jag skulle bli mäktigt förvånad om de släpar in en teppanyakihäll. Och det spelar kanske heller ingen roll? Eller gör det?

Jag vet ju att jag föredrar mina japanska köksknivar före ett IKEA-startkit. Jag använde faktiskt dessa knivar i några månader när jag jobbade utomlands. Då fick det bli ett billigt alternativ för få ett kök funktionsdugligt. Och visst det funkar, men kvaliteten kändes sisådär. Samma sak med kastruller och formar. Det funkar med billiga alternativ, men känslan är skönare i rejäla saker. Jag antar att detta går  att tillämpa på i princip alla intressen och hobbys. Ju mer intresserad man blir av något ju bättre blir man på att uppskatta kvalitet och små nyanser i skillnad. Tänk golf, hifi, fiske, jakt, inredning, you name it.

Är detta en typiskt manlig grej? Att snöa in på prylar in absurdum. Jag känner inte många tjejer som har samma faiblesse för att skaffa det senaste, dyraste, häftigaste inom sitt intresse. Där kommer  allt som oftast funktion före form. Har jag fel?
Vill-ha-objekt!
Det fånigaste är nästan att jag skulle älska att ha en Kitchenaid matberedare hemma, men jag bakar aldrig och använder matberedare väldigt sällan. Men den är ju så snygg! Även en snygg espressomaskin skulle jag gärna ha, men espresso hemma... Jag föredrar faktiskt att espresso är en lite exklusivare variant av kaffe jag dricker på lokal. Anar att jag inte skulle vara så flitig användare av den hemma, men jag kan ha fel. Det är ju alltid gott med en kopp kvalitetskaffe.

Och där konkluderar vi dagens inlägg. Med att konstatera att vi som hobbyutövare alltid hittar ett argument för att köpa den där prylen som ligger oss varmt om hjärtat. Oavsett hur nödvändig den är. Nördvändig däremot. :-)

2011-01-12

Xplodera mig 2011

Thåström 1991
Jag exploderar av tankar. Stå kvar eller gå? Springa blint framåt eller långsamt krypa tillbaka? Skapa nytt eller finjustera det jag har?

Jag längtar efter sammanhang, mening, vilja och utmaning. Jag suktar efter galenskap, kreativitet och glädje.

En kort information kanske är på sin plats. Min situation är i nuläget att jag är obelagd konsult. Lite udda i dessa tider kan tyckas, men en lång historia kort; jag är en udda fågel på mitt företag, jobbar i periferin av deras huvudområde. Hade jag som "alla" andra en LTH-, KTH-, CTH-utbildning (el dyl) så hade jag förstås inte varit obelagd. Men nu är jag det. Och mina tankar fortsätter att vandra.

Så jobb anyone? Förslag? Här finns en man i snudd på sina bästa år som läst lite sociologi, filosofi, engelska, svenska, retorik, oceanografi, media- och kommunikationsvetenskap och astronomi. Det jag läst mest av är biologi, zoologi och marinbiologi. Det jag läst senast är två kurser i copywriting. Berghs. Svenska och engelska. 

Min akademiska resumé i korthet.

Nu var det förstås inte tanken att den här bloggen skulle vara en arbetssökarblogg, men idag gick tankarna åt det hållet. Ni får ha överseende med att det blir såhär ibland. Spretigt, blandat, inkonsekvent. Precis som jag och mina tankar med andra ord.

Nä, om jag skulle ta och frosta av frysen istället...

2011-01-11

Ängsligt?

Du kanske har funderat på namnet på bloggen? Jag med.
Det började egentligen med en reflektion över samhället. Många människor idag går runt och vill gärna vara "med", "nere", "hippa" och allt vad det kan heta. Det blir lätt en lite ängslig stämning av det. På facebook måste uppdateringen visa att man gör något häftigt. Gärna något med New York, Berlin, exklusiv mat, fina restauranger, resor till exotiska resemål etc.
Ett annat alternativ är hur viktiga barnen är, deras göromål, träning, framgångar, glädje.

Allt detta är förstås bara fint och bra, men så kom den numera klassiska artikeln i DN (länk) om teppanyakihällen och annat. Där och då kände jag att ängsligheten över vissa attribut och sätt att leva gick över en liten gräns. Jag började analysera mina vänners inlägg, och för all del mina egna.

Vi är helt enkelt lite ängsliga av oss.

Jag skriver under direkt på att jag gärna slänger in en facebook-status som jag hoppas skall få mina vänner att kommentera vilt och klicka "like" på. Det är instant gratification på det liksom. Och det kanske är det som vi blivit vana vid i dagens samhälle. Nu när "allt" går så fort; kommunikation, nyheter, internet, kollektivtrafik.

Minns ni när en film eller en skiva släpptes förr? Då fick man vackert vänta tills den släpptes i Sverige innan man kunde ta del av den. Vilket kunde dröja. Nu har jag kommit på mig själv flera gånger med att läsa en recension på en skiva i tidningen, månader efter att jag lyssnat mig trött på den.
För övrigt ett klassiskt exempel på en lite ängslig facebook-status; "Lyssnar på Obi Wan Kenobis nya". Då vill man förstås ha kommentarerna; "Har han släppt nytt??". Och då kan man lite slött konstatera att, yep, det har han och jag var tydligen först. Så kan man göra high-five med sig själv och känna sig grym i säkert 10-20 sekunder innan man börjar tänka på nästa egokick.

Alla måste alltså försöka förverkliga sig själva hela tiden.


Abraham Maslow's statusuppdatering anno 1943

Kom plötsligt att tänka på en lätt cynisk föreläsare jag hade på universitetet. Vi gick igenom Maslows behovstriangel, som ju har självförverkligande på toppen. Hans kommentar om detta var i stil med; "Jag är inte så säker på att det där stämmer. Jag har provat självförverkling och det fungerar inte".

Den människan är nog för övrigt en av de mest tragiska människorna jag någonsin stött på. Han såg undervisandet som en chans att höja sig själv, få ämnet att framstå som mycket svårare än det var och använde uttryck som han visste var extra krångliga. När jag påpekade vid något tillfälle att det finns synonymer som gör det han försöker undervisa lättare att förstå så avvisade han med att; "universitetet är inte till för alla, det skall vara svårt!". Detta utspelade sig för övrigt på en A-kurs i media- och kommunikationsvetenskap.

En mycket liten herre, som jag senare fick höra faktiskt fick sparken från sin doktorandtjänst. Rättvisa skipad?

Hursomhelst. Jag kommer att reflektera vidare över min och andras ängslighet här på bloggen så får vi se om vi blir lite klokare och kanske mindre ängsliga på köpet.

2011-01-09

Ölprovning och poker

Ölprovningen sist gick galant. Jag fick ju i uppgift att hålla i en liten provning med så brett (pun intended) innehåll som möjligt. Helst skulle deltagarna få prova på öl de aldrig tidigare testat. Min line up bestod av följande öl:
De är från vänster: Coors Light, Westmalle Dubbel, Left Hand Haystack Wheat, Oud Beersel Oude Geuze Vieille, Aecht Schlenkerla Rauchbier, Great Divide Yeti, Unser Aventinus och Fuller's India Pale Ale. 

Coors-ölen tog jag med för att sätta lite perspektiv på saker och ting. Alltså öl utan smak och öl med smak. Jag behöver kanske inte säga att den placerade sig tämligen solitt sist i gänget. Förvisso var det flera som hade lite problem med Geuzen också, men den har i alla fall rejält med karaktär och smak. En smak som förvisso kan kräva lite tillvänjning. Hursomhelst, det blev en intressant afton och de två som gick som segrare ur denna strid var Unser Aventinus och Yeti.

Unser Aventinus var en ny bekantskap även för mig, en tysk vetebock med rejäl skjuts i smak och även i styrka. Den sportar habila 8,2 procent och har en mycket trevlig karaktär och smakbild. Yetin är en gammal bekant till mig och den levererar som vanligt. En imperial stout på hela 9,5 procent och en mycket komplex smakbild. En favorit helt enkelt. 

Rökölen Aecht Schlenkerla föll många på läppen. Den har en doft och en smak av rökt kött. Många får kopplingar till bacon, rökt fläsk och liknande. Det kan låta märkligt för den som aldrig provat, men det finns något mycket sympatiskt över detta. Tips att prova någon gång för den hugade med andra ord. 

Jag ordar inte så mycket om de övriga idag, om någon är intresserad så ställ lite frågor i kommentarerna så skall jag försöka svara så gott jag kan. 

Alla ölen testades för övrigt blint så deltagarna fick ingen annan input än själva ölen vid provningstillfället. De fick också gissa på stil och land eller rentav bryggeri och öl. Det är svårare än man tror när testen utförs helt blint kan jag meddela. 

Pokerspelet gick riktigt bra, många sköna böljningar av marker fram och tillbaka över bordet. Vi hann med tre turneringar och undertecknad lyckades med att bli tvåa i första, etta i andra och fyra i tredje, av fem spelare. Lite lagom förvirrande uppradning av siffror där, men jag tror nog ni hängde med. 

Tja, det var det för den här gången.

2011-01-05

Konsekvens, kontinuitet och tidsaspekt

Tänkte bara nämna en liten sak. Jag har länge funderat på att börja blogga, men av olika anledningar har jag inte börjat förrän nu. Därför kommer jag förmodligen att blanda högt och lågt, gammalt och nytt, och kanske rentav glömma bort det emellanåt. Men jag kommer att kämpa på. Hav förtröstan kära läsare (om jag har några).

I väntan på dagens ölprovning/pokerkväll så kan jag till exempel meddela ett litet vintips. Min mor, som nyligen fyllde pensionär kom förbi hemmet på väg mot en liten semester på varmare ort. De skulle stanna över natten för att flyga söderöver dagen efter. Som en god son tänkte jag förära min ömma moder med en liten present, men varför ge bort en pryl när en upplevelse ofta är så mycket trevligare.

Jag handlade sålunda ingredienser för en boeuf bourguignon och skred till verket. Råkade överdosera en smula på det rökta sidfläsket, men det gick bra ändå. Det som var mest kul var ändå vinet. Jag slog på stort (i min värld) och hittade efter lite research följande vin: Serego Alighieri Vaio Armaron Amarone Classico 2005.
Det fanns några flaskor kvar på mitt närmaste systembolag så jag passade på. Detta var i sanning en upplevelse. Jag är mer av en ölnörd i normala fall, men ett gott vin kan verkligen vara fantastiskt. Och detta var ett sådant vin. Tillsammans med den mustiga grytan jag lagat så var det en sån där matchning som man inte får varje dag direkt. Topp tre av mina vinupplevelser skulle jag vilja säga. Sen skulle jag inte vilja säga så mycket mer just nu.

2011-01-04

Numero uno

Dags att börja blogga. Jag är en kille som tänker skriva om lite allt möjligt. Kanske om hur ängsliga vi har blivit, kanske om hur bra vi är, eller kanske om hur dumma vi är.

Mitt första inlägg kommer att behandla mitt liv en smula. Jag befinner mig i en situation som är lite prekär, inte mycket, men lite. Jag vill byta jobb. Efter ganska många år i min tidigare bransch så har jag hamnat i dilemmat "bliv vid din läst". Jag har inga större svårigheter att få jobb inom mitt gebit, men att byta bransch är tufft. Speciellt som jag vill pröva mina vingar inom reklambranschen. En mycket speciell bransch som inte släpper in vem som helst över tröskeln.  Inte mig i alla fall. :-)

I mitt fall handlar det mest om branschovana. Eller snarare, byråovana. Jag har aldrig jobbat på reklambyrå, men jag har jobbat inom branschen. Som frilans. Men utan byråerfarenhet får man inget jobb på byrå. Och där ligger mitt dilemma. Ett klassiskt moment 22 med andra ord.

Men nu skall vi inte bara gnälla. Vi kan prata om öl. 
Imorgon kommer jag att hålla i mitt livs första ölprovning. I samband med en pokerkväll så kommer jag och några vänner också att avnjuta några öl i ett gäng olika kategorier. I egenskap av "experten" i sammanhanget så har jag fått i uppgift att sätta samman en provning med en bred spridning av öltyper. Det kommer att bli tyskt, belgiskt, amerikanskt i stilarna, och veteöl, spontanjäst, ipa, rököl (se ovan) och stout i kategorierna. Återkommer om resultat och exakt vilka öl det handlar om.