Vad driver människor? Är det pengar, bara pengar och ingenting annat? Ibland undrar jag faktiskt. Det känns som vissa personer bara har pengar på agendan. Livsmål; att tjäna så mycket pengar som bara möjligt. Oavsett om det går ut över andra människor.
Har i dagarna läst flera artiklar om chefer på olika bolag som ser till att sko sig själva så till den milda grad att bolagen går i konkurs, och människor som är beroende av bolagen på ett eller annat sätt blir drabbade. Det kan handla om fastighetsbolag som succesivt höjer hyrorna utan att sköta underhåll på husen, det kan handla om bolag som behöver genomföra nyemissioner och går ut med felaktig information till aktieägarna för att garantera nya pengar in i bolaget. Det kan handla om IKEA som bygger en företagsstruktur så komplicerad att de knappt själva begriper hur pengarna skyfflas fram och tillbaka mellan ägarbolag, dotterbolag och stiftelser. Allt i länder som garanterar låg eller ingen skatt och dålig insyn i bankaffärerna.
Är det så viktigt för en människa som har 100 miljoner att kunna spara en halvmiljon i skatt? Visst, det är klart att utan dessa grepp och manövrar så hade de kanske inte haft sina 100 miljoner. Men säg att de haft 80 miljoner istället. Hemska tanke!
Har man ett bolag som går bra och pengarna rullar in som de skall, måste man då med alla upptänkliga medel, lagliga, gråzonslagliga och rent olagliga se till att det går ännu bättre? Allt i syfte att kunna skopa hem ytterligare pengar till sig själv.
Hur mycket pengar behöver en människa egentligen?
Jag har lite svårt att sätta mig in i hur det skulle kännas att vara snuskigt rik. Jag har aldrig varit och kommer förmodligen aldrig att bli snuskigt rik. Jag ser det heller inte som ett livsmål. Dock skulle jag förstås gärna se att jag någon gång i framtiden har råd med ett trevligt hus någonstans där jag och min familj kan trivas. Vilket bara det är förenat med stora lån och ett ansenligt utlägg av surt förvärvade pengar. Men i min värld pratar vi trots allt om några miljoner i det här fallet. Inte 10-20 miljoner. Eller 100 miljoner. Sen finns ju miljardärer också...
Jag skall inte sticka under stol med att jag gärna skulle tjäna mer pengar själv, men med visst perspektiv på saker och ting så vet jag ärligt inte vad jag skulle med 100 miljoner till. Visst skulle jag vara skuldfri och kunna äga ett hus vid havet, men jag undrar om jag skulle ha drivkraft att kämpa mig vidare till 200 miljoner. Snåla, spara, gömma undan pengar i Liechtenstein, gneta vidare och se till att genomföra besparingar bara för att ytterligare höja vinsterna och komma högre på listan över rikaste personerna i världen.
Men det är ju jag det. Och jag har inga 100 miljoner. Kommer aldrig att ha det heller. Jag kanske saknar den där tävlingsinstinkten, smålandsandan och hungern som vissa har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar